Grönsaksodling i liten skala

Att odla grönsaker står inte högst upp på min favoritsyssla i trädgården. Men något litet ätbart vill man ju ha förstås. I våras lät jag tillverka plåtramar som ska hålla ordning på de minimala grönsakslanden. Tycker allt att det blev riktigt bra :) Jag och yngsta dottern (eller ja, mest dottern då om jag ska vara helt ärligt) sår och pysslar om planteringen som består av sallad och morötter i den ena odlingsbädden och i den andra, ja där blev det mest smultron. Men det är ju inte fel det heller!

Odjur som ogillas skarpt

Men hur roliga är dom här då? Samma visa varje år - precis när Aicha har börjat slå ut svärmar junibaggarna för fullt och sen spenderar de återstoden av sin livstid (?) med att äta upp varenda blomma. Har provat både snälla och lite elakare medel, men utan att få till något bra resultat. Finns det någon som har en lösning på problemet är ni mer än välkomna att lämna en kommentar!

Morgonstund har guld...

Ibland är det helt ok att vakna kl sju en lördagmorgon. Lång frukost på altanen i morgonsolen. Promenad i trädgården och se allt nytt som helt plötsligt växt upp och står i blom. Och nu ska det köras grus så att nya uteplatsen kommer ett steg närmre slutet!

Utsikten från balkongen är helt ok så här års...

Rhodendendron "Cunningshams White"

Om att tänja på gränserna

Jag har blivit med palm!

På en lunchpromenad häromdagen fick jag syn på några helt underbara palmer hos en blomsterförsäljare vid Saluhallen i Göteborg. Helt ljuvliga! Men de kostar väl en halv förmögenhet tänkte jag, och hur ska jag forsla hem dem - på spårvagn, buss och sen sista biten med bil. Nä, det är nog inte realistiskt.

Kunde dock inte släppa tanken på dem så på nästa promenad frågade jag vad de kostade och fick ett förvånansvärt lågt pris till svar. Så lågt att jag blev mållös för en stund, vilket försäljaren tolkade som att jag tyckte det var hutlöst dyrt och själv prutade ner det redan låga priset innan jag hunnit öppna munnen.

Men eftersom jag inte är någon vän av spontanitet utan gärna vill veta sakernas tillstånd innan jag fattar några beslut, så blev det till att hem och googla på vad det egentligen var för något jag hittat. Findadelpalm - Phoenix Robelenii - inte den härdigaste och mest odlingsvärda palmen visade det sig. Kräver rejäl avhärdning på våren, är känslig för sol (!), tål inga minusgrader. Ett bättre likvärdigt alternativ torde Kanariepalm vara. Men. Den är snygg som få. Sinnebilden av den ultimata palmen liksom.

Så idag slog jag till. Utan att fundera jättemycket hur jag faktiskt skulle lyckas med bedriften att få hem den. Det undrade däremot försäljaren. Så jag sa som det var: jag får väl bära den till kontoret och sen forsla hem den via spårvagn och buss. Men inte nog med att de sålde fantastiska växter till bra priser - försäljaren erbjöd sig även att bära den till mitt jobb! En promenad på dryga fem minuter. Utan palm. Lite mer med en hyfsat tung palm på dryga 180 cm... Bättre service får man leta efter :)

Efter arbetsdagens slut och jobbarkompisarnas försök till att övertala mig att palmen borde stanna kvar på kontoret (det finns minsann fler som gillade mitt förvärv!), var det så dags att ta den under armen och promenera till spårvagnen. Då upptäckte jag att den faktiskt var ganska rejält tung. Och väldigt otymplig. In på spårvagnen. Där jag upptäckte att den faktiskt var väldigt stor. Och otymplig. Två spårvagnar senare väntar påstigning på landsortsbussen. Och på något sätt blev den om möjligt ännu större och ännu otympligare. Jag behöver nog inte nämna alla undrande, nyfikna blickar jag fick under min hemresa... Busschauffören var väl kanske måttligt förtjust över extrapassageraren men den fick snällt åka med på barnvagnsplatsen. Fastspänd. En timme senare - dags för nästa projekt: få av den av bussen och få in den i min lilla Hyundai i10 (jodå, samma lilla bil som för några veckor sen fick frakta hem ett 2,5 m långt körsbärsträd, för er som har hängt med i bloggen). Palmer är om möjligt ännu svårare att få plats med i en så liten bil kan jag meddela. Men det gick till slut. Sen - hemma!

Så nu står den där på uteplatsen och jag är helt lyrisk :) Jag kommer att sitta under palmen hela sommaren och dricka mojitos och bara må så gott! Ska förstås fixa en snygg terrakottakruka till den också.

Till saken hör att jag hyser en barnslig förtjusning för palmer. Tror jag kan komma till medelhavsländerna hur många gånger som helst och ändå inte upphöra att bli helt betagen i palmer av alla sorter. Familjen blir ofta lätt trött på min oupphörliga fascination över dessa växter och hur de, naturligtvis, måste fotas i tid och otid.

Så nu återstår att se hur länge den kommer att trivas här, i sisådär zon 3, fast just i det hörnet där den kommer att stå är det i och för sig ett väldigt gynnsamt mikroklimat.

Här får den samsas med blåregnet, som väl egentligen också är rejält på gränsen till att funka här. Och i år så kom bakslaget. Precis när bladen hade börjat komma fram så fint, kom den onödiga köldknäppen med en 5-6 minusgrader, som över en natt förvandlade spirande grönska till slafsiga disktrasor. Hoppas att den kommer igen. Är det någon som har koll på hur de beter sig efter en sådan här pärs, så lämna gärna en kommentar :)

Mitt blåregn efter vårens köldknäpp

Men i mitt huvud ser det ändå ut så här :)

Men tänk så tråkig tillvaron skulle bli om man inte tog och tänjde lite på gränserna ibland. Så klart man ska prova både palmer och blåregn även om man bor i "fel" zon. Och skaffa de där underbara engelska darwinrosorna fast dom egentligen vill ha lite gynnsammare klimat. De blir förvisso inte så stora och frodiga, men helt ok för att kunna glädjas åt. Om man inte testar - hur ska man då få veta vad som är möjligt?

"Gästfotograf" i trädgården

14-åriga dottern Linnea tog en sväng i trädgården med kameran. Visst är resultatet helt underbart :)

Alla foton: Linnea Esbjörnsson

Det blommar och växer så det knakar

I år har rådjuren tydligen bestämt sig för att låta tulpanerna vara, jippi :) Och nu växer allt så fort så man skulle helst vilja stanna upp tiden för en stund och bara njuta...

Tulpan "Negrita" samsas fint med violvivorna.

Okänd tulpansort som har vandrat sin egen väg...

Orange Emperor

Underbara söta sockblomman!

Det börjar blomma en del även runt bäcken. De fyllda kabbelekorna lyser verkligen som solar.

Den vita hundtandliljan dök upp i vår :) Kryper man riktigt nära och beskådar den ur grodperspektiv är den än vackrare.

Påskhelg med grävning och solning

Vilken underbara påskhelg! Största (och lyxigaste) problemet har väl varit hur mycket man ska jobba i trädgården och hur mycket man ska ta tillfället i akt att slappa i solstolen :) Men under fyra lediga, soliga dagar hinner man ju faktiskt en hel del av båda delarna.

Så grävningen där den nya utetplatsen ska ta form fortskrider. Helgens lärdom: gräv aldrig ner elkablar eller dyligt för grunt. Rätt vad det är kommer man på att det ska tex anläggas en uteplats just där elkabeln är nedgrävd strax under grässvålen. Då är det bara till att gräva om och gräva djupare...

Efter helgens grävarbete är början till den upphöjda odlingsbädden är klar (just nu är den dock mest nedsänkt...) Och så har vi mätt efter alla konstens regler så att nya uteplatsen ligger i linje med den tidigare så att inte allt skevar iväg och blir snett, för det vill man ju inte. Nästa helg blir det till att börja mura upp lekablocken. Alltid kul när man kommit så långt att man kan börja bygga upp istället för att forsla bort.

På skärtorsdagen när påskaftonens gåbortblomma skulle inhandlas, stod den här raringen och bara väntade på att bli köpt. Jag hade ändå planerat in att köpa ett japanskt körsbärsträd för att ersätta svartplommonet som dog förra året. Och hittar man ett ståtligt exemplar av just den sort jag ville ha, då måste man ju slå till. Och jodå, det går faktiskt att få in en 2,5 meter långt träd i en liten, liten Hyundai i10, bara viljan är god! Hoppas den kommer att trivas, har läst att den kan vara lite si och så med den saken. Men om man inte provar, kommer man ju aldrig att få veta, eller hur :)

Japanskt körsbär - Prunus "Kanzan"