Rosor på morgonkvisten

Rosorna börjar vakna till liv en efter en och doften som sprider sig i trädgården är smått magisk...

Rosa Helena Hybrida

Crown Princess Margareta

Crown Princess Margareta

Louice Bougnet

New Dawn

Flamentanz

Nya uteplatsen vid dammen klar!

Det som började med ett spadtag i mars, har nu nått sitt slutresultat. Målsättningen var att uteplatsen vid dammen klar till midsommar och det stämde ju väl :)

Så här såg det ut den 31 mars. Lite skillnad är det allt...

19 april: Under Påskhelgen blev det mer grävning. Lärdom: Gräv aldrig ner elkablar för grunt. Då får man göra om det och gräva djupare när man en dag kommer på att det ska anläggas uteplats just där kablarna går...

20 april: efter mycket mätande och finjusteringar ligger grunden till odlingsbädden på plats. Och när jag kom hem efter basketavslutning med yngsta dottern, hade maken murat klart :)

28 april: Sen var det min tur att putsa muren. Ett sånt där tidsoptimist jobb. Tänkte att det gör jag lätt en kväll efter jobbet. Och det gjorde jag i och för sig, men då var det också rejält mörkt på slutet och med en rygg som klagade synnerligen högljutt på en långvarig inte så superergonomisk arbetsställning...

10 maj: Odlingsbädden är målad, dags att fylla på med bärlag till markstenen. 

31 maj: Efter ett till synes oändligt antal skottkärror med 0-18 grus och sen stenmjöl, var det äntligen dags att börja lägga plattor. Samma som vi hade till uteplatsen som vi gjorde förra året och som bara har legat på en pall och väntat på att komma på plats. Eftersom vi hade en pall och den bara precis räckte till ytan som skulle täckas, blev det ett väldigt räknande på vilka dimensioner ytan skulle ha för att stenarna skulle räcka och utnyttjas helst till sista sten. För att få lite mer svängrum ville jag ha en ram med grus runt hela uteplatsen, en plattbredd, på så sätt blev ytan 60 cm större åt båda håll. Vilket i slutändan blev både smart och snyggt!

Nästan klart. Men ett väldans pusslande för att få ihop sista raden blev det när det till slut inte fanns så många plattor att välja på. Det vill ju till att det blir snyggt liksom...

8 juni: Lite finlir kvar bara - fylla på med mer grus runt markstenen och anlägga gången som binder samman denna uteplatsen med den tidigare. Hårdfogen som vi hade kvar i obruten förpackning sen förra sommarens arbete, visade sig inte hålla att förvara så länge. Halva förpackningen var en hård klump, så det vara bara att beställa mer och invänta leverans på den innan allt gick att slutföra. Men bortsett från att den uppenbarligen inte gick att förvara, är hårdfog verkligen något att rekommendera. Blir riktigt snyggt och jag vill se den myra som lyckas ta sig igenom den!

15 juni: Så var det till slut färdigt! Nu vankas en rejäl midsommarfest, får hoppas att vädergudarna är välvilligt inställda. Många sköna stunder väntar...

Sen blev det även lite slutfinish på förra årets projekt - fylla på med lite sten i grusodlingen och ställa blommor och palm på plats :)

Här hittar du blogginlägget om när vi gjorde den här ute uteplatsen förra året.

Grönsaksodling i liten skala

Att odla grönsaker står inte högst upp på min favoritsyssla i trädgården. Men något litet ätbart vill man ju ha förstås. I våras lät jag tillverka plåtramar som ska hålla ordning på de minimala grönsakslanden. Tycker allt att det blev riktigt bra :) Jag och yngsta dottern (eller ja, mest dottern då om jag ska vara helt ärligt) sår och pysslar om planteringen som består av sallad och morötter i den ena odlingsbädden och i den andra, ja där blev det mest smultron. Men det är ju inte fel det heller!

Odjur som ogillas skarpt

Men hur roliga är dom här då? Samma visa varje år - precis när Aicha har börjat slå ut svärmar junibaggarna för fullt och sen spenderar de återstoden av sin livstid (?) med att äta upp varenda blomma. Har provat både snälla och lite elakare medel, men utan att få till något bra resultat. Finns det någon som har en lösning på problemet är ni mer än välkomna att lämna en kommentar!

Morgonstund har guld...

Ibland är det helt ok att vakna kl sju en lördagmorgon. Lång frukost på altanen i morgonsolen. Promenad i trädgården och se allt nytt som helt plötsligt växt upp och står i blom. Och nu ska det köras grus så att nya uteplatsen kommer ett steg närmre slutet!

Utsikten från balkongen är helt ok så här års...

Rhodendendron "Cunningshams White"

Om att tänja på gränserna

Jag har blivit med palm!

På en lunchpromenad häromdagen fick jag syn på några helt underbara palmer hos en blomsterförsäljare vid Saluhallen i Göteborg. Helt ljuvliga! Men de kostar väl en halv förmögenhet tänkte jag, och hur ska jag forsla hem dem - på spårvagn, buss och sen sista biten med bil. Nä, det är nog inte realistiskt.

Kunde dock inte släppa tanken på dem så på nästa promenad frågade jag vad de kostade och fick ett förvånansvärt lågt pris till svar. Så lågt att jag blev mållös för en stund, vilket försäljaren tolkade som att jag tyckte det var hutlöst dyrt och själv prutade ner det redan låga priset innan jag hunnit öppna munnen.

Men eftersom jag inte är någon vän av spontanitet utan gärna vill veta sakernas tillstånd innan jag fattar några beslut, så blev det till att hem och googla på vad det egentligen var för något jag hittat. Findadelpalm - Phoenix Robelenii - inte den härdigaste och mest odlingsvärda palmen visade det sig. Kräver rejäl avhärdning på våren, är känslig för sol (!), tål inga minusgrader. Ett bättre likvärdigt alternativ torde Kanariepalm vara. Men. Den är snygg som få. Sinnebilden av den ultimata palmen liksom.

Så idag slog jag till. Utan att fundera jättemycket hur jag faktiskt skulle lyckas med bedriften att få hem den. Det undrade däremot försäljaren. Så jag sa som det var: jag får väl bära den till kontoret och sen forsla hem den via spårvagn och buss. Men inte nog med att de sålde fantastiska växter till bra priser - försäljaren erbjöd sig även att bära den till mitt jobb! En promenad på dryga fem minuter. Utan palm. Lite mer med en hyfsat tung palm på dryga 180 cm... Bättre service får man leta efter :)

Efter arbetsdagens slut och jobbarkompisarnas försök till att övertala mig att palmen borde stanna kvar på kontoret (det finns minsann fler som gillade mitt förvärv!), var det så dags att ta den under armen och promenera till spårvagnen. Då upptäckte jag att den faktiskt var ganska rejält tung. Och väldigt otymplig. In på spårvagnen. Där jag upptäckte att den faktiskt var väldigt stor. Och otymplig. Två spårvagnar senare väntar påstigning på landsortsbussen. Och på något sätt blev den om möjligt ännu större och ännu otympligare. Jag behöver nog inte nämna alla undrande, nyfikna blickar jag fick under min hemresa... Busschauffören var väl kanske måttligt förtjust över extrapassageraren men den fick snällt åka med på barnvagnsplatsen. Fastspänd. En timme senare - dags för nästa projekt: få av den av bussen och få in den i min lilla Hyundai i10 (jodå, samma lilla bil som för några veckor sen fick frakta hem ett 2,5 m långt körsbärsträd, för er som har hängt med i bloggen). Palmer är om möjligt ännu svårare att få plats med i en så liten bil kan jag meddela. Men det gick till slut. Sen - hemma!

Så nu står den där på uteplatsen och jag är helt lyrisk :) Jag kommer att sitta under palmen hela sommaren och dricka mojitos och bara må så gott! Ska förstås fixa en snygg terrakottakruka till den också.

Till saken hör att jag hyser en barnslig förtjusning för palmer. Tror jag kan komma till medelhavsländerna hur många gånger som helst och ändå inte upphöra att bli helt betagen i palmer av alla sorter. Familjen blir ofta lätt trött på min oupphörliga fascination över dessa växter och hur de, naturligtvis, måste fotas i tid och otid.

Så nu återstår att se hur länge den kommer att trivas här, i sisådär zon 3, fast just i det hörnet där den kommer att stå är det i och för sig ett väldigt gynnsamt mikroklimat.

Här får den samsas med blåregnet, som väl egentligen också är rejält på gränsen till att funka här. Och i år så kom bakslaget. Precis när bladen hade börjat komma fram så fint, kom den onödiga köldknäppen med en 5-6 minusgrader, som över en natt förvandlade spirande grönska till slafsiga disktrasor. Hoppas att den kommer igen. Är det någon som har koll på hur de beter sig efter en sådan här pärs, så lämna gärna en kommentar :)

Mitt blåregn efter vårens köldknäpp

Men i mitt huvud ser det ändå ut så här :)

Men tänk så tråkig tillvaron skulle bli om man inte tog och tänjde lite på gränserna ibland. Så klart man ska prova både palmer och blåregn även om man bor i "fel" zon. Och skaffa de där underbara engelska darwinrosorna fast dom egentligen vill ha lite gynnsammare klimat. De blir förvisso inte så stora och frodiga, men helt ok för att kunna glädjas åt. Om man inte testar - hur ska man då få veta vad som är möjligt?

"Gästfotograf" i trädgården

14-åriga dottern Linnea tog en sväng i trädgården med kameran. Visst är resultatet helt underbart :)

Alla foton: Linnea Esbjörnsson